yeey

Jag har senaste tiden insett hur lite jag egentligen har att klaga på! Visst jag är ingen perfekt modell på 50 kg med ständigt brunbränd hy och ett leende som bländar och slår omkull de flesta. Men vemfan ser ut så egentligen..
Jag vet inte om det har med ålder att göra. Att man liksom växer i sigsjälv. Det kan ta tid det där, men det får det göra.Jag tror att alla bara behöver ta sig lite tid för att växa klart. Se de småmissarna som skönhetsfel, inse att man är vacker och duger precis som man är. Idag ställde jag mig framför spegeln. Såg en jävlar massa fel, men sen tittade jag med andra ögon och fyfan vad jag är snygg. Perfekt hy, fina blåa ögon, en nätt liten näsa som inte gör så mycket väsen av sig och nu (efter en liten korrigering med tågräls) en fin och rak tandrad. Sen behöver vi inte kolla vad som finns nedanför hakan riktigt ännu! haha Men nu har jag iallafall börjat passa in i en del av migsjälv.

Jag vill inte låta som nån jävlar livscoach, men det hjälper fan. Det är svårt i början, det är mycket enklare att erkänna fel. vi svenskar får absoluuut inte för allt i hela världen erkänna att vi tycker att vi själva ser bra ut. Herrejävlar vad massa prat det blir då. men kom igen. Det finns inget vackrare än du själv som har växt klart! Blunda och kolla med andra ögat!

Kommentarer
Postat av: lisy

Så klokt, så klokt min kära!

2011-05-28 @ 19:06:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0